Att vara storebror

Nu har Joppe varit storebror i lite mer än 5 månader och han har verkligen kommit in i rollen som storebror. Jag kommer ihåg den 19 november (dagen då Molle föddes) då vi kom hem från BB och Joppe var med sin mormor och morfar. Han var så glad när han såg oss och sprang runt runt runt tills han helt plötsligt stannade upp och kikade ner i babyskyddet där Molle satt. Helt plötsligt ändrades Joppes liv och han blev storebror. Som en blixt från klar himmel skulle han nu behöva dela sin mamma och pappa med någon annan. En resa som inte alltid varit en dans på rosor.

De första dagarna var ärligt talat lite kaotiska. Joppe förändrades från att vara ganska lugn till att bli en högljudd kille som krävde mycket uppmärksamhet och ville synas och höras hela tiden. Molle brydde han sig inte om alls, det var nästan som om han ignorerade honom helt. Joppe blev väldigt lätt arg och ledsen om han fick vänta lite, t.ex. då jag satt och ammade. Han hade ju faktiskt inte varit van vid att behöva vänta på sin tur hemma. Dagarna och veckorna gick och Joppe började mer och mer anpassa sig och bli lite nyfiken på vad det var för liten krabat som flyttat in hos oss.

Jag och Jonas har under dessa månader varit väldigt noga med att se och höra Joppe. Joppe har ofta fått vara i centrum, fått mycket uppmärksamhet och tid. Vi har försökt att tänka på att Joppe faktiskt bara var 1 år och 8 månader när Molle föddes och att det inte kan ha varit så lätt för honom att förstå hur vi helt plötsligt blev en till i familjen. Ett barn som är lite äldre kan man lättare föra en dialog med och att han/hon kan få ställa frågor, vilket givetvis inte gick med Joppe. 

Jag tror även att det är ganska lätt att man som förälder låter det äldsta barnet få växa upp fortare och snabbt bli äldre än vad han/hon egentligen är. Helt plötsligt börjar man förvänta sig saker av det äldsta barnet, ex. att han/hon borde kunna ta på och av sig själv, bli blöjfri och så vidare. Jag anser att det är viktigt att man låter det äldsta barnet fortfarande få vara barn och inte stressar på barnets utveckling för att underlätta vardagen. Joppe är nyss fyllda 2 år och behöver oss precis lika mycket som han hade behövt oss om inte Molle hade funnits...

Nu 5 månader senare har Joppe blivit väldigt mån om sin lillebror. Han pratar ofta om "Månne" (som han kallar honom), hämtar blöjor till Molle, ger honom leksaker, leker med honom och är Molle ledsen så kan han till och med ge honom sin egna snutte. Direkt när Joppe vaknar på morgonen och vi bär ut honom till soffan tittar han efter Molle och är han inte där så frågar han vart Molle är. När vi ska gå till förskolan är Joppe mycket mån om att Molle ska följa med in på avdelningen. Det är underbart att få se hur Joppe har växt i rollen som storebror. Han har verkligen utvecklat empati, kärlek och förståelse under de senaste månaderna. Vilket värmer mitt hjärta ♥

Joppe är ofta snäll och leker med Molle i köket medan jag lagar mat.