Tankar om kommande förlossning

Idag är jag i vecka 39+2 och det börjar verkligen närma sig BF och förlossning. Just idag känns det som om jag kommer att gå över ganska många dagar, jag mår helt enkelt för bra känns det som. Jag har inget direkt att klaga på förutom att jag känner mig stor som en flodhäst, konstant kissnödig och är stel i höfterna. På dagarna mår jag precis som vanligt, det är mest på kvällarna när jag kopplar av som jag känner att kroppen är tung och stel.

Den här graviditeten känns betydligt mycket mer annorlunda än min förra. Med Joppe fick jag havandeskapsförgiftning och blev sängliggandes. Jag blev även igångsatt en dag innan BF och har därför inte någon erfarenhet av en förlossning som startar av sig självt. Mina tankar irrar mest kring hur denna förlossning kommer att starta, kommer vattnet att gå här hemma eller kommer jag att få värkar innan? Kommer vi sitta här hemma med en "värktimer" och räkna regelbundna värkar? När ska vi åka in? Kommer jag bli igångsatt även denna gång? Ja ungefär så ser mina funderingar ut. Jag är inte orolig eller nervös inför själva förlossningen, det var trots allt bara 1 år och 8 månader sedan jag var med om en senast. Givetvis är jag väl medveten om att förlossningen kanske blir helt annorlunda, men jag vet i alla fall att jag har klarat av att föda Joppe och att jag definitivt är redo att föda en guldklimp till.

När det kommer till smärtlindring så hann jag bara få lustgas med Joppe, vilket jag tyckte fungerade mycket bra. Hur jag ska göra den här gången har jag inte bestämt ännu, det beror helt på hur ont jag har och hur jag mår och känner just då. Anser jag att det räcker med lustgas så kommer jag att köra på det, men har jag väldigt ont så skulle jag nog kunna tänka mig Epidural. Några sterila kvaddlar, akupunktur eller liknande är inget för mig. Men man ska aldrig säga aldrig...