Spontan playdate

I eftermiddags tog jag och barnen en promenad hem till Petra och Charlie. Vi skulle ju sitta på deras balkong i solen och fika och ha det gott. Trodde vi ja! Nej planerna fick ändras snabbt då himlen helt oväntat blev grå. Det var till och med så illa att vi nästan inte sågs alls och det var inte vädrets fel. Det var en kombination mellan Petras och min mobils fel. När vi kom dit så var dörren in till huset nämligen låst och min mobil har en förmåga att endast fungera hemma hos oss (ja det är faktist sant), direkt när jag kommer utanför vårt hem och går in på antingen meddelanden, internet eller ringer någon så stängs mobilen av. Och självklart hade "smarta" Petra inte meddelat mig om att det krävdes en portkod för att komma in i huset. Så jag tog fram min mobil och när jag skulle trycka på ring så stängdes hela mobilen av, vääääldigt lägligt. Så jag fick lämna barnen utanför och springa runt huset och börja kasta sten på deras köksfönster...tror ni att Petra hör detta då!?! Givetvis inte! Så jag skriker "PEEEEETRAAA" så högt att hela kvarteret hörde, ja förutom Petra då. Molle hörde givetvis min ljuva stämma och vaknade och skrek och skrek och skrek. Efter lite tröst sprang jag runt huset igen och tog en större sten och slängde på fönsterrutan och då ÄNTLIGEN tittade en förvirrad Petra ut genom fönstret.

Vi hade en mysig stund hemma hos Petra och Charlie, där vi lekte och fikade. Molle låg för det mesta på golvet och sprattlade medan Charlie och Joppe kröp omkring, lekte med tåg och åkte bobby car. Joppe och Charlie hade även en konflikt, eller rättare sagt så hade Joppe en konflikt med en ovetande Charlie. Det slutade i alla fall med att Joppe tyckte att Charlie kunde sätta sig i soffan med sig geting/humla leksak så han slapp störa honom. Jag och Petra skrattade och Joppe var arg, haha!

Charlie och Joppe kryper omkring

Joppes lugg är förövrigt i stort behov av att bli klippt, men jag tänker inte agera frisör den här gången. Förra gången jag trodde att jag hade den kunskapen blev det så fel det bara kan bli och då lovade jag mig själv (gråtandes) att aldrig aldrig aldrig klippa hans hår mer. Luggen är dagen till ära även insmetad med köttfärssås, lovely!