Sockrigt

När jag och Molle var hos tandläkaren, eller rättare sagt tandsköterskan (jag kallar dem alla tandläkare) tidigare idag så var besöket inte alls som Joppes första besök. Trots att vi hade samma tandsköterska så var information väldigt olik. På Joppes samtal handlade det mycket om att barn inte bör äta socker alls, man ska akta sig för fruktsocker, socker i exempelvis ketchup och mariekex var inte alls bra att ge. Idag var samtalet helt annorlunda och hon sa att det är mycket svårare, nästan omöjligt, att utesluta socker till det andra barnet.

 

Det andra barnet får i regel prova sötsaker betydligt tidigare än det första barnet. Det andra barnet ser och förstår att sin bror/syster får något helt annat och att hans/hennes egna torra, smaklösa majskrok inte alls ser lika god ut som syskonets chokladboll. Visst är det så! Molle nöjer sig inte med majskrokar eller rån numera, han ser att Joppe har något annat och vill givetvis ha det istället. Får Joppe en glass så skriker Molle nästan halvt ihjäl sig efter glassen. Tandsköterskan sa att det är så det är, och att man helt enkelt bara kan borsta en extra gång om de ätit något sött. Det är skillnad på att vara första och andra barnet...

 

Jag tyckte det var riktigt skönt att ha haft den diskussionen med tandsköterskan, för visst får Molle prova betydligt fler sötsaker än vad Joppe fick vid samma ålder. Inte för att jag är mindre rädd om Molles tänder, utan för att han blir så fruktansvärt ledsen och arg när han inte får en likadan kaka/glass som sin storebror. Sen så ger vi givetvis inte hur mycket som helst till Molle, han får inte äta godis än och kakor får han bara lite av. Givande samtal, som kändes bra efteråt.

 

 

Fyller man år, då ska man givetvis få glass!

 

Glass i lagom lass!

 

 

Bilder från Molles två kalas