Spiken

Idag ville vi ta vara på dagen, sista lediga dagen tillsammans innan vardagen är tillbaka. Men vi visste inte alls vad vi skulle hitta på i morse. Vi funderade på Minizoo eller Mösserberg, men det slutade med att vi åkte mot Lidköping istället med sikte på Spiken. Väl framme på Spiken (mäkta imponerad över att Joppe klarade av alla kringelikrokvägar utan åksjuka) var vi nästan ensamma. Eller helt ensamma var vi väl inte men det var så där tyst, lugnt och skönt. 

Vi gick längs med vattnet, tittade på båtarna och på de mysiga sjöbodarna. Barnen hade som vanligt spring i benen men fick sitta i vagnen medan vi gick nära vattnet. Vi hade inte lust att hoppa i vattnet för att fånga upp busiga barn. 

Det var en helt fantastisk förmiddag på Spiken. Vädret var med oss och barnen var för det mesta glada (med undantag från Joppes "jag-vill-inte" och en liten spark från storebror på lillebror). Jag mår så bra av att göra utflykter, hela jag skiner upp och livet känns alltid så mycket lättare. 

Efter lite strosande längs med Spikens härligheter valde vi att sätta oss ner och äta lunch vid en utav sjöbodarna. Jag valde en räkmacka medan Jonas valde laxtallrik, barnen fick dela på en stenugnsbakad pizza som de knappt smakade på. Molle sa sitt favoritord under hela lunchen "glass" eller rättare sagt "lasch". Molle älskar glass! Så efter lite muta med att de som äter mat får glass lyckades han peta i sig lite pizza, medan han hela tiden upprepade "lasch" så vi inte skulle glömma bort vad vi lovat. 

Joppe ville inte ha mat men ville gärna sitta i mitt knä och mysa.