Drottning Silvias Barnsjukhus

Fortsättning...

Klockan 04:00 igår ringde mitt alarm på mobilen och jag och Jonas gick upp och gjorde iordning oss och packade det sista innan vi väckte barnen för att åka iväg till Göteborg. Barnen fick åka i sina sovkläder då vi inte ville bråka med dem för mycket. Vår förhoppning var att de skulle somna om i bilen. Molle somnade om ganska fort medan Joppe givetvis var vaken hela resan till Göteborg. Joppe fick inte äta något eftersom han skulle få narkos och som tur var frågade han inte om varken vatten, välling eller något annat ät- och drickbart. När vi kom fram till parkeringen utanför Drottning Silvias Barnsjukhus började Joppe må illa och kräkas. Han är åksjuk så det var inte så konstigt, det kom dock inte alls mycket eftersom hans lilla mage var helt tom.

Vi satte i barnen i dubbelvagnen och gick mot entrén. Joppe var pigg och glad och illamåendet verkade ha gått över direkt när vi kom ut ur bilen. Väl framme på avdelningen var vi först på plats eftersom vi fått den första operationstiden på morgonen. Vi blev väl omhändertagna av en sjuksköterska som hette Pia. Hon var väldigt gullig mot Joppe och mot oss också. Hon visade in oss till vårt rum där det stod en sjukhussäng med Joppes namn på (fy det var inte roligt att se), det stod även några andra sängar där med andra barns namn på. Hon förklarade för oss vad som skulle hända innan operationen och vi fick ta på Joppe en liten sjukhusrock och operationsstrumpor. Den första sjukhusrocken han fick var alldeles för stor så han fick en liten i storlek 80. Det kändes riktigt jobbigt att ta på honom den eftersom allt blev så påtagligt just då. Sköterskan tog sedan på Embla-salva och plåser på tre olika ställen på Joppe. Så de hade lite olika alternativ för att koppla in narkosen och dropp. Joppe som hatar plåster försökte givetvis dra bort dem med en gång så sköterskan fick linda in dem med bandage. Sen fick vi gå ut i väntrummet och leka medan emblan skulle värka. Det fanns mycket olika leksaker och Joppe började att leka med det samma. Efter en stund kom det en annan liten kille som Joppe började leka lite med. Jag fick även ge honom höga doser av flytande alvedon och ipren medan han lekte i väntrummet.

Efter en timma satte sköterskan in en ingång i hans hand, det gick bra och han protesterade inte. Därefter fick vi prata med både kirurgen som skulle utföra operationen samt  med narkosläkaren. Jag började bli lite orolig över att inte operationen skulle bli genomförd eftersom narkosläkaren är väldigt noga med att barnen inte är förkylda, har hosta o.s.v. Joppe är frisk men har (som vanligt) lite snuva och hostar ibland men jag anser att det var så mycket bättre än vad det brukar vara så jag höll mina tummar stenhårt verkligen. Jag kände just då att jag inte skulle klara av att skjuta upp operationen och behöva utsätta Joppe för de jobbiga förberedelserna hemma en gång till. När kirurgen och narkosläkaren frågade oss hur Joppe mår så svarade jag direkt "att han är lite snuvig och har hosta ibland MEN att hans allmäntillstånd är jättebra och att så frisk som han är idag var det längesedan han var". Kirurgen sa direkt "men då kör vi"! Ni skulle bara veta vilken lättnad jag kände då. Givetvis var jag självklart orolig över narkosen och operationen men samtidigt glad över att få det gjort.

Några minuter senare var det dags för narkos och operation - fortsättning följer...

Bilder tagna innan operation