Något som jag tampas med varje dag är att få i Joppe mat. Joppe är en liten kille för sin ålder och skulle behöva få i sig betydligt mycket mer mat än vad han får i dagsläget. Jag är mycket medveten om att man inte kan tvinga i ett barn mat eftersom det då får motsatt effekt, därför är både jag och Jonas noga med att inte göra det. Förr eller senare tvingar hungern fram ätandet, men som förälder tycker jag att det är påfrestande att inte se sitt barn äta.
Jag satt igår och pratade med Jonas om Joppe och hans matsituation. Joppe har aldrig varit stor i maten, men de senaste veckorna har han ätit väldigt lite och då menar jag VÄLDIGT lite. Jag frågade Jonas om han kunde nämna några maträtter som Joppe gillade. Jonas funderade en bra stund innan han sa: "Nej, jag kan faktiskt inte nämna en enda maträtt som jag vet att Joppe gillar och äter mycket utav". Precis så är det. I förrgår och igår t.ex. åt han ingen mat överhuvudtaget, varken till lunch på förskolan eller middag här hemma. Jag säger bara tack och lov för att han gillar och äter välling på morgonen och på kvällen.
Joppe äter banangröt för första gången. Då var det minsann inga bekymmer med matintaget.